onsdag 26 oktober 2011

Själens osaliga längtan

Titel: Själens osaliga längtan
Författare: Audrey Niffenegger
Utgivningsår: 2011
Förlag: Bonnier Pocket
Språk: Svenska
Antal sidor: 232

(utläst 26 okt 2011)

När Elspeth Noblin dör av cancer skänker hon alla sina tillhörigheter och sin vackra lägenhet till sina systerdöttrar, enäggstvillingarna Julia och Valentina. Mycket snart får de kontakt med de besynnerliga grannarna i det gamla huset - från den trevlige korsordsskaparen med tvångssyndrom som bor ovanför dem till mosterns mystiske älskare som lever i våningen under. Men den som påverkar tvillingarna mest är deras döda moster. Hon tycks varken vilja lämna lägenheten eller flickornas liv i fred.

Kommentarer:
En bok som efter att jag har läst ut den gör att allting känns ganska tomt. Ibland kan det nästan bli så att man inte har någon lust att läsa någon annan bok direkt efteråt, utan man kan behöva en liten paus. För att smälta det man läst. Precis så kände jag med den här boken. Den grep verkligen tag i mig egentligen redan från första sidan. Jag älskade stämningen i boken och den fick mig att gråta ibland. I början var jag osäker på om jag gillade den, men kunde ändå inte sluta läsa. Stämningen i boken är ganska speciell, men efter ett tag bestämde jag mig för att jag älskade just den här stämningen. Den fick mig att vilja besöka Highgate-kyrkogården... den verkar vara så fin och speciell.

Jag fastnade för alla karaktärer, även om jag vid slutet av boken hade svårt att förstå hur de tänkte ibland i vissa lägen.  Men varför var boken tvungen att sluta så här? Jag blev faktiskt ganska arg när jag läste sista sidan. På sätt och vis så passade slutet den övriga känslan i boken, men ändå. Varför? Jag hade tyckt mycket bättre om ett lyckligt slut, så jag blev ganska besviken och arg.

En annan positiv effekt som boken hade på mig var att jag faktiskt kände att jag kunde släppa min skräck inför döden. Döden har väl av många förståeliga skäl skrämt vettet ur mig under hela mitt liv, men efter att ha läst en bok som skildrar döden på ett ganska odramatiskt sätt känner jag mig konstigt nog mycket mindre rädd nu. Tack Audrey Niffenegger för denna ibland för mig nästan terapeutiska bok!

En mycket bra bok, som jag varmt rekommenderar! LÄS, LÄS, LÄS!

Betyg: 5








3 kommentarer:

  1. Fin recension håller med dig om mycket, man kände sig verkligen tom efteråt. För att den var så otroligt bra =)

    Har också dödsskräck och dödsångest (jämt rädd att någon jag håller kär ska råka ut för något hemskt :( ). Den lugnade tyvärr inte mig, men fint att den kan hjälpa några iallafall =)

    Så otroligt bra top 3 bland de bästa böckerna jag läst i år, kanske till och med etta ^^

    SvaraRadera
  2. Den verkar helt underbar! Jag läste och älskade Niffeneggers Tidsresenärens Hustru, så den här ska definitivt läsas. Tack för tipset! :D

    SvaraRadera
  3. Miriam: Tack. Den var verkligen så himla bra!! Bäst i år helt klart!

    Nea: Varsågod! :)

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...