torsdag 21 februari 2013

Ja, jag vet...

Jag vet att det här ju är en bokblogg och att det är böcker som det ska pratas om här, men alltså... ni brukar ju vara så fantastiska på att få mig på bra humör på olika sätt, med gulliga kommentarer o.s.v. Så jag tänkte be er om lite tips.

Tyvärr går det just nu otroligt trögt på jobbfronten och jag har tappat hoppet lite om att det går att ha kul på jobbet också. Har dessutom tappat tron lite på mänskligheten och att folk kan vara schyssta mot varandra. Om jag är trevlig mot någon förväntar jag mig också att få trevligheter tillbaka. Tyvärr så har jag blivit bemött av mycket oförskämdheter på senaste tiden av ex-jobbar"kompisar".  Det har gjort mig oerhört ledsen och nedstämd.

Jag ser mig själv som en väldigt godtrogen person. En som litar på folk och alltid vill se något gott i människor. Tyvärr så har jag tappat det nu. Är det för mycket begärt att folk ska kunna visa mig respekt? Att bemöta mig med lite hyfs? Jag är aldrig otrevlig mot någon och skulle aldrig vara det utan anledning. Den senaste tiden har jag blivit taskigt bemött och uppläxad IRL för val som jag har gjort, val som inte andra människor har med att göra. Val som jag varit tvungen att göra för att kunna må bra. Att folk dömer mig innan de vet vad det handlar om tycker inte jag är okej. Jag har inte bett om "tips och råd". Jag ställde bara en enkel fråga. Om människan jag har frågat har frågor kring det då är det fritt fram och fråga. Man behöver inte läxa upp eller döma personen innan man ens vet om orsaken. När jag ställer en enkel fråga på ett trevligt sätt förväntar jag mig också att få ett trevligt svar tillbaka. Inte en uppläxning! Varje människa har rätt att tacka nej till saker. Och det är helt okej. Men man kan göra det på ett trevligt sätt.

Nej, jag känner att jag verkligen inte har någon lust längre. Till någonting. Och det här drabbar ju såklart även läsningen. Jag känner inte att det är kul att läsa nu heller.
Så det är här jag behöver er hjälp! Är det någon annan här som blivit sviken? Mått dåligt? Haft svårt att fokusera på saker och ting? Vad gjorde ni då?

Har ni några tips vad det gäller läsningen som ni kan dela med er av? Någon bok ni vill tipsa mig om? Något annat uppiggande? All peppning är bra!

Tack för att ni orkade läsa mitt svammel.

26 kommentarer:

  1. Det talas gott om social kompetens och eq men jag, som inte alls är särskilt social, kan tycka att många av de som anses sociala mest snackar skit och saknar något så grundläggande som empati för andra människor. Att de inte bryr sig eller fattar hur det de själva gör påverkar andra människor är skrämmande. Det är ju nu inte mycket vi kan göra åt detta, puckade människor, svin och arseln finns överallt. Vi kan bara bestämma oss för att inte umgås med dem mer än vi absolut måste. Umgås istället med människor som du gillar och som verkligen bryr sig om dig, ta dig tid att hänga med dem. Och läsningen: Jag är också nere i en svacka just nu :( Det enda att göra verkar vara att fortsätta läsa lite varje dag, någon bok som verkar bra, och hoppas att det lossnar. Ljudbok i öronen under långa promenader i vinternatten är också härliga sätt att rensa hjärnan och bli lite lagom fysiskt trött så man kan sova gott om nätterna. Röra sig och sova gott är viktigt för att må bra, tycker jag :) Och som alltid: Ta hand om dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Elen!! Ja, det finns så många puckon. Är så trött på folk alltså.
      Nej, tänker inte lägga någon som helst tid på folk som beter sig illa.

      Radera
  2. Tyvärr så jag tror jag att det är omöjligt att gå igenom livet utan att bli sviken även om det vore underbart. Det är därför jag också dragit ner på folk jag umgås med till ett minimum. Det är tre stycken jag klarar av att umgås med nu för tiden, och inte ens det sker särskilt ofta även om vi ändå håller kontakt mellan gångerna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej tyvärr så verkar det inte gå att undgå. Tycker bara att det blivit lite ofta den senaste tiden. Jättetråkigt och man blir ju ledsen alltså.

      Radera
  3. Tänk att det alltid skall finnas dom där människorna som har gjort det till sin livsuppgift att klanka ner på andra. Det är så tråkigt! Råkar man ut för detta är det absolut inte konstigt att man mår dåligt och kommer in i en svacka. När jag hamnar i sådana perioder så umgås jag med människor jag tycker om, människor som respekterar mig och sprider positiv energi. Tappar jag lite av läslusten så läser jag bara lättsam litteratur om jag orkar, annars blir det mest tidningar. Jag vet ju att läslusten kommer tillbaka efter ett tag. Försöka vara ute i friska luften så mycket som möjligt är också bra medicin.
    Var hoppfull och sköt om dig. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena!! Ska försöka göra det!

      Radera
  4. Sånt är så otroligt superdrygt! X( Jag känner lite grann samma sak på högskolan faktiskt. Jag har typ en eller två vänner där men de flesta är så himla stela och ganska otrevliga. Noll respekt. Men det är helt enkelt sånna människor man får skita i om man vill hålla sig glad. Men det är såklart svårt eftersom att man hela tiden försöker lista ut varför folk är som de är "/ Det som gör mig glad i dessa stunder är att prata med mina riktiga vänner och träffa dem så mycket jag kan, och liksom påminna mig om att det är de här människorna jag vill lägga min energi på, och inte på de som gör mig ledsen. När det gäller läslusten så börjar jag alltid med att vänta till suget kommer tillbaka, eller läsa om Harry Potter eller något. Att städa eller baka kan också göra mig lite piggare X) <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jättesvårt ju att hitta folk som verkligen är något att ha senaste tiden tycker jag. Har träffat på en massa vuxna människor som betett sig som de vore fjorton liksom. Vad är det här??

      Ja, jag blir så trött på mig själv när jag hela tiden ska försöka att ta reda på varför folk är som de är. Måste försöka lägga ner det. Tar bara en massa onödig energi.

      Radera
  5. Fy vad trist. Vissa sprider bara negativ energi och tröttar verkligen ut allt och alla i sin omgivning. Ta det inte personligt, det är veta-bättre-typerna som har problemet! Det är svårt när man får sura svar tillbaka när man själv försöker vara trevlig. Har tyvärr ingen bra lösning på det, själv fortsätter jag vara trevlig tillbaka och hoppas att de fattar vinken. Men det är ju ganska tråkigt i längden...

    Men över till peppningsbiten! Du har en jättebra blogg till exempel. Det är en bra sak! Och nu tycker jag att du ska göra saker som du tycker om, vare sig det är att lyxa med ett bad eller fotbad eller se en hel serie av någon favorit, eller gå till gymmet och banka skiten ur någon oskyldig boxningssäck. Och så läsa om en favoritbok som du vet är sjukt bra. Kanske köpa blommor och sätta i en vas. Färgglada saker! Och ring till någon kompis som är bra på att säga rätt grejer när du är nere.

    Håll ut! Det blir bättre! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Josefin!! Bra peppning där! Bra råd!

      Radera
  6. Ja du, människor kan verkligen göra en deppig och ta all energi från en! Jag har också fått höra mycket negativt om val jag har gjort i livet, sådant som ingen annan än jag faktiskt kunde avgöra om det var rätt för mig eller inte, val som gällde mitt psykiska välmående. Och det är så trist när det negativa kommer från folk man trodde skulle förstå och stötta.

    Men, när det händer brukar jag som andra redan sagt, umgås och prata med de som gör en glad! Ta härliga promenader med hundarna, de kommer ju aldrig med negativa kommentarer och hjälper mig verkligen att slappna av och släppa jobbiga tankar. Jag tycker de gör det lättare för mig att leva i nuet och inte tänka sönder saker.
    Jag brukar lyssna på glad musik, se någon favoritserie eller kanske baka något gott och mysa med under en varm filt till någon film.

    Hoppas du mår bättre snart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så hemskt mycket!! Jättebra tips där! Jag ska försöka tänka på positiva saker! Ta hand om min lilla hund och titta på bra tv-serier.

      Exakt ibland vet jag bäst själv vad som är bäst för mig för att jag ska må bra. Hatar när folk som inte känner mig försöker att tala om för mig vad som är rätt och fel.

      Radera
  7. Håller helt klart med dig. Många människor som man tappar tron på helt. Konsten ligger då i att försöka skita i dom. Jag brukar tänka att dessa människor inte är värda ens irritation. Tyvärr lyckas folk alltid ta sig in i huvudet på en ändå. Det bästa du kan göra är att säga ifrån faktiskt. Visst kanske man då blir osams men om man blir kränkt så känns det alltid bättre att stå upp för sig själv.
    Hoppas allting löser sig med jobb! Är också ute i det träsket just nu och det är inte kul :( Många kramar på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä att söka jobb är inget kul. Och all väntan på att de ska höra av sig håller på att göra mig tokig.

      Ja, jag måste bli bättre på att säga ifrån. Jag är bara så j-kla snäll hela tiden. Men det förlorar jag ju bara på. Det är det som är så himla tråkigt, man kommer ingenstans med att vara snäll längre. Man blir ju bara utnyttjad.

      Radera
  8. Gud vad tråkigt att höra. Har varit med om det själv att vänner sviker och för mig blev det att jag tappade kontakten med dom, för det hjälpte inte precis att gå ur en depression som jag gick igenom vid den tidpunkten när de bara gör den värre. Dock ledde det till att jag i stort sätt inte har några vänner alls och det hoppas jag verkligen inte ska hända dig. Men försök att umgås med personer som lyssnar och får dig att må bra, skulle också rekommendera att prata med en psykolog eller nått. Bli inte rädd för det, nästan alla har pratat med någon om sina problem med en psykolog eller liknande.
    Annars har det i alla fall hjälpt mig jätte mycket att titta på barn filmer av någon anledning (inte filmen up dock, har aldrig gråtit så mycket till en barnfilm som den).

    Hoppas allt blir bättre snart dock!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som tur var det här "bara" kollegor, som jag inte är vän med privat. Hade inte känt någon av dem länge heller. Men man blir ju ändå ledsen. Att vänner har svikit har jag tyvärr också vart med om och det är ju ännu värre!! Usch! Dock har jag sluppit vara med om det nu på ett tag.

      Har inga problem med att prata med psykologer. Har gått hos kurator under en tid eftersom jag hade problem med att bearbeta sorgen efter att min pappa gick bort. Så det är inga problem för mig längre. Innan tyckte jag det var jobbigt och ville inte, men nu är jag mer van.

      Usch Upp, klarar jag inte av. Den är ju så himla bra... men gråter också floder till den.

      Radera
  9. Har inge direkt bra tips, har ofta förlorat hoppet på mänskligheten själv.
    Men håller tummarna att det löser sig för dig!

    Hade själv en urusel dag idag där bara allt gick fel, men att få gosa med killen och kolla på ett avsnitt true blood och äte lite glass med baileys chokladsås gjorde mig glad. Så det är väl mitt tips antar jag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack.

      Ja, det är ett bra tips. Själv åt vi kakor och tittade på Suits. Helt okej! Och Suits är SÅ bra!

      Radera
  10. Fy för människor som måste klanka ner på andra, vara negativa och tror att de känner dig bättre än vad du själv gör.

    Det enda jag kan ge tips på är att göra något som du blir glad av eller tycker är roligt som får dig att tänka på det roliga i livet istället för sådant som gnagar i tankarna. Ta ett bad eller ha en myskväll med ansiktsmask och en massa bra filmer/tv-serier. Vara med de personer som förstår dig. Tänka positivt och njuta av det du har nu, fastän livet kanske känns lite skit nu. Försök att inte tänka eller vara med de människor som drar ner dig, för de är inte värda ens energi som borde gå till något bättre. Det är svårt att låta bli, men ju mindre du låter dem ta över desto bättre känns det.

    Jag är själv i obalans med några saker i mitt liv varav ett är jobb som pågått i några år nu. Trots att jag är lite upp och ner ibland så försöker jag alltid att tänka positivt, vara tacksam över det och de personer jag har och njuta av livet. Små som stora saker (lyckas ju inte alltid, men ibland gör det det) som t.ex. när solen skiner under dessa mörka vinterdagar eller när katten känner sig extra gosig, eftersom det får mig att må bättre än om jag hade deppat ihop helt. Om jag känt mig deppig en längre tid så hjälper oftast träningen också. Skulle kunna svamla på i en evighet så det får räcka här :)

    Jag hoppas att det blir bättre på jobbfronten och allt annat du går igenom nu. Det blir nog bättre :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena!! Ja allt känns rätt pissigt just nu. Känns lite som att jag kämpar i uppförsbacke. Inte mycket som går som jag vill alltså.
      Tack för alla fina tips. Jag ska försöka att vara positiv och tänka på de bra sakerna. Ska försöka ta många långpromenader med frisk luft och försöka njuta av min frihet.

      Radera
  11. Åh gud vad trist. Själv har jag (tack och lov) inte haft några otrevliga kollegor och helt ärligt talat så vet jag inte vad jag skulle ha gjort om jag hade haft det. I skolan kunde man ju undvika de jobbiga och elaka personerna men i jobbet är det ju svårare. Det är ju iaf bra att du inte jobbar kvar på det stället länge och på det sättet slipper dem.

    De enda tipsen jag kan komma på är väl att stay strong och hämtar energi och glädje hos folk som verkligen tycker om och bryr sig om dig. Sen försöker jag alltid tänker positivt och på vad jag redan har istället på vad jag kunde ha haft. Om man t.ex. jämför sina problem med folk i andra länder som verkligen lider av svält och fattigdom så inser man hur lyckligt lottad man egentligen är.

    Hoppas att det löser sig på jobbfronten och att du känner dig bättre snart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna... ja det är skit när det blir så här. Man får dåligt självförtroende och allting. För när kollegor behandlar en illa känns det ju som att man inte är vatten värd alltså. Känns som jag gör ett dåligt jobb och jag har inget som helst otalt med någon av dem. Jag trodde uppriktigt sagt att de skulle ställa upp. Så känns så taskigt att få otrevliga och bitchiga svar tillbaka när man ställer en enkel fråga. Nä tack och lov att jag inte behöver gå tillbaka och jobba där nåt mer nu. Trist, för jag hade en bra bild av den arbetsplatsen och hade absolut kunna tänka mig att jobba där igen. Men nu? ALDRIG I LIVET!

      Radera
  12. Sluta lägg tid på osäkra och elaka människor för det tar bara kraft och tid! Tänk på hur mycket du har som inte de har och hur mycket mer awesome du är! :) När jag är deppig för att någon annan t.ex. varit elakt eller svikit mig tänker jag alltid på att jag är mycket grymmare. Tänk på några saker som du är skitbra på! Lagar du kanske världens godaste pannkakor, kan jonglera eller vann en simtävling i femman? (ja, dåliga exempel men du fattar!) Annat lite tips som brukar funka för mig är att träna riktigt hårt och t.ex. springa ur ilskan.Låter lite skumt men kan funka!
    Gör saker du mår bra av också och tänk på att om de inte gillar dig (av någon konstig anledning, du är ju supergullig! <3) så är det deras problem! And don't forget to be awesome! *kraaaaaam* ^^

    "Vägen upp är alltid svår men när man är uppe finns det inget att titta ner på" (en levande citatmaskin, haha!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bara så otroligt tråkigt att man aldrig ska kunna få stöd och hjälp när man mår dåligt. Har aldrig fått någon som helst förståelse på någon av mina arbetsplatser. Jo på första jobbet någonsin så fick jag förståelse då jag var tvungen att säga upp mig för att jag blev mobbad av min kollega. Alla på den arbetsplatsen tyckte illa om den människan men jag var ny och hade ingen koll och så fick jag jobba närmast henne. Hon var taskig mot alla, men det var jag som blev mobbad av henne för att jag var närmast till hands. Då förstod folk att jag inte ville jobba kvar. Men blev jätteavskräckt efter det. Fick heller ingen hjälp eller stöd när min pappa hade gått bort och jag hade otroligt svårt att koncentrera mig på arbetet. Vad jag borde fått göra var ju att sjukskriva mig och bearbeta sorgen lite innan jag börjat jobba igen. Men det var också noll förståelse. Utan då skulle man bara pallra sig till jobbet iallafall. Det här hängde ju med mig hela tiden och därför har jag fortfarande svårt med koncentrationen ibland men får fortfarande ingen hjälp med det.

      Det enda jag har fått är oförstående, otrevliga kollegor. Jag visar förståelse för dem och tar mig tid att fråga hur de mår och sånt, men ingen bryr sig ett skit om hur jag mår. Vad gör jag för fel liksom?

      Radera
  13. Usch vad trist att läsa. Kommentarerna ovan har sagt en hel del jag skulle ha sagt till dig så jag skickar en KRAM istället och håller tummar och tår att det ordnar sig för dig snart

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...