måndag 18 mars 2013

Hemligheten på Mercy Close av Marian Keyes

Canon EOS 1100D


Titel: Hemligheten på Mercy Close
Författare: Marian Keyes
Serie: Walsh Family #5
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2013
Språk: Svenska
Antal sidor: 491

 

(Utläst den 16 mars 2013)
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Beskrivning från Adlibris:
Marian Keyes efterlängtade nya roman med familjen Walsh är äntligen här! 34 år gammal har Helen Walsh liv inte blivit som hon tänkt sig. Sin lägenhet har hon blivit av med, arbetet som privatdetektiv går inget vidare och hennes underbara pojkvän insisterar på att vara väldigt godvän med sin exfru.

Så när Helens ex Jay Parker hör av sig med ett fall för henne, blir hon nyfiken. När det visar sig att det gäller försvinnandet av Wayne Diffney, en fjärdedel av Irlands största pojkband någonsin, då är hon minst sagt fast.

Bandet har en återföreningsturné på gång och Helen dras in i en värld av märkliga frisyrer, stora herrgårdar och ännu större egon, där alla har en baktanke. Men det finns fortfarande inga tecken av Wayne och tiden håller på att rinna ut.

Kommer hon att kunna knäcka fallet och ge sin karriär en ny start? Kommer Jay lyckas ta sig tillbaka in i hennes liv? Ska de mörka tankarna som alltid förföljer henne komma ikapp igen?

 
-
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mina kommentarer om:
 
Handling:
Jag har varit så otroligt kluven till Marian Keyes de senaste åren. Hon har ju länge varit min absoluta favoritförfattare när det kommer till chick-lit. Men tyvärr så har jag inte känt igen henne i de senaste böckerna. Keyes gick ju ut och uttalade sig i pressen om att hon lider av depression för något år sedan och tyvärr så tycker jag också att detta märks väldigt tydligt i hennes böcker. Hennes senaste släppta böcker har ju tyvärr varit mycket mörkare än hennes tidigare verk. Jag älskade ju Vattenmelonen, Änglar, När Lucy Sullivan skulle gifta sig o.s.v. Men på senaste tiden så har jag blivit besviken efter att ha läst hennes böcker. Jag gick t.o.m. så långt att jag tänkt sluta köpa något mer av henne. Oväntat besök på Star Street var ju totalt värdelös enligt mig.

Fattar inte hur böckerna fortfarande kunde kallas chick-litt. Chick-lit för mig är något glatt, roligt och lättsamt. Tycker inte att depressioner och självmordsbenägenhet hör hemma i den genren. Sorry, men det är så jag känner.

Jag har dock fullkomligt älskat familjen Walsh ända sedan Vattenmelonen kom ut för ett antal år sedan. Efter det har jag följt hela familjen och läst alla böcker som kommit ut om systrarna Walsh. Just de böcker som Keyes har skrivit om familjen Walsh har varit mina favoriter. Så nu när jag såg att hon skrivit en ny bok om den yngsta systern i familjen, Helen; som jag länge har velat se en bok om var jag ju tvungen att plocka upp den. Jag måste ju få läsa om hur det har gått för alla i familjen.

Spänning/Fart:
-

Karaktärer:
Alltså för mig så har Helen alltid varit den mest intressanta av systrarna. Hon är lite bitchig, besvärlig och sneaky. Hon har alltid uppfattats av mig som en väldigt stark person. Någon som står upp för sig själv. Hon tar ingen skit och det gillar jag. Ofta så tycket jag att chick-lit karaktärer är lite mesiga, osäkra på sig själva och tror inte att de är värda den där mannen i sina drömmar. Sådan är inte Helen och det är därför jag med stor förhoppning gick in i den här boken med förhoppningen att nu minsann skulle jag få läsa om en stark kvinnlig huvudkaraktär som tar för sig. En frisk fläkt inom chick-litt. Men neeeeeeeeeej.... Det var inget som kommer fram direkt i boken utan en bit in, mot mitten... men det visar sig ju naturligtvis att Helen har drabbats av? Ja, vad tror ni? Jo minsann - en depression. Vad ovanligt! Varför kan inte Keyes böcker få handla om någonting annat? VARFÖR? Det började ju så bra. Jag trodde att hon äntligen hade hittat tillbaka till sitt rätta element, lättsam, glad, känna igen sig-chick-litt. Men nej. Suck. Helen känns heller inte som en karaktär som jag hade väntat mig skulle drabbas av en depression, hon är nog den som jag minst skulle gissat på. Kändes väldigt orealistiskt.

Skrivsätt:
Alltså, om hon bara kunde skippa att ta in sitt eget liv hela tiden. Det här kommer nog att låta hårt, men jag hade önskat att Keyes att väntat med att skriva boken tills hon känt sig bättre. Eller så kanske det är dags att sluta placera in Keyes i facket chick-lit?

Dock tycker jag absolut att denna bok är bättre än Oväntat besök på Star Street, men heller inte alls lika bra som de tidigare böckerna om familjen Walsh.

Sammanfattning och betyg:
Jag är kluven, jag tycker absolut att boken är bättre än den senaste boken jag läste av Keyes, men tyvärr ändå den sämsta om familjen Walsh. Det får bli ett halvljummet betyg. Tror nog att Hemligheten på Mercy Close får nöja sig med en ganska svag trea.


2 kommentarer:

  1. Jag håller helt och hållet med om att Marian Keyes senaste böcker inte alls levt upp till förväntningarna, och att man inte riktigt känt igen den vanliga Keyes i böckerna. "Oväntat besök på Star Street" gillade jag inte alls - snacka om besvikelse... Funderar på att skippa "Hemligheten på Mercy Close", för nu är jag trött på att bli besviken på Keyes.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår dig! jag skulle inte ha köpt om den inte hade handlat om familjen Walsh.

      Radera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...