fredag 15 november 2013

Recension: Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman

Canon EOS 1100D

Titel: Min mormor hälsar och säger förlåt
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Forum

Utgivningsår: 2013
Språk: Svenska
Antal sidor: 447

(Utläst den 1 november 2013)

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Beskrivning från Goodreads: 
Elsa är sju år och annorlunda. Mormor är sjuttiosju år och galen. Stå-naken-på-balkongen-och-skjuta-med-paintballgevär-på-män-som-vill-prata-om-Jesus-galen. Men hon är också Elsas bästa, och enda, vän.

Så när Elsa strax innan mormor dör får en serie brev, där mormor ber människor hon gjort illa om ursäkt, blir det början på det största äventyret. Det leder till en trappuppgång fylld av fyllon, monster, kamphundar och helt vanliga kärringar, men också sanningen om en mormor olik alla andra.

Min mormor hälsar och säger förlåt berättas med lika stort hjärta som komisk träffsäkerhet. Om livet, döden och en av de viktigaste mänskliga rättigheter som finns: Rätten att få vara annorlunda.
  ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mina kommentarer om:
 

Handling:
Som ni säkert vet så läste jag ju En man som heter Ove för ett tag sedan och avgudade den. Så ni förstår säkert att jag hade skyhöga förväntningar på den här boken. Jag hade faktiskt så höga förväntningar att jag knappt vågade öppna den.

Jag hade försökt att inte läsa så många recensioner och så innan för jag ville inte bli spoilad och jag ville bilda mig min egen uppfattning om vad jag tyckte om den.

Kortfattat så handlar boken om sjuåriga Elsa som efter sin mormors död ska dela ut en serie brev som hon fått av sin mormor. Alla brev går ut på samma sak, att be om förlåtelse.

Boken är väldigt annorlunda. Annorlunda mot någonting annat jag har läst. Annorlunda mot Ove också. Men man kan ändå urskilja Fredrik Backmans skrivsätt trots att det här påminner mer om hans blogginägg än om skrivsättet i Ove-boken.

Men det är bra. Väldigt bra.


Spänning/Fart:
Det är intressant. Man fastnar ganska snabbt i historien och det är därför svårt att lägga boken ifrån sig.


Karaktärer:
Jag kommer nog aldrig glömma Elsa, hennes mormor eller worsen. De fick en sådan där särskild plats i mitt hjärta, precis som Ove. Dock tycker jag nog att Ove fastnade något mer. Tyvärr så var inte detta riktigt samma känslo-berg och dalbana. Då jag läste Ove så grät jag ju mig igenom nästan halva boken. Det gjorde jag inte nu. Nu skrattade jag mig igenom första halvan. Och grät gjorde jag bara en gång och det var mot slutet. För worsens skull. :'-(
Efter det satt jag mest och log. 


Skrivsätt:
Jag tycker att det är oerhört svårt att sätta fingret på Fredrik Backmans brillians. För brilliant, det är det. Han skriver med så mycket hjärta, humor, värme och träffsäkerhet. Likheterna med den här boken och Ove är att även den här bokens budskap är att det finns någonting gott i alla människor. Och det är ett fint budskap. Ett budskap som jag tror och hoppas att de flesta människor kan uppskatta.

Sammanfattning och betyg:
Jag sade det efter att jag läst Ove. Och jag säger det igen. Jag älskar Fredrik Backman. Jag älskar hans språk, jag älskar hans humor och allra mest älskar jag när han skriver med mycket hjärta. Det går rakt in i mitt hjärta och det är så lysande att man bara smälter. Det gjorde jag när jag läste Ove och det gör jag efter att ha läst den här också.

Jag vet att jag under den här recensionen har jämfört denna bok väldigt mycket med Ove. Men det är ju inte så konstigt när Fredrik Backman har skrivit den bästa boken jag läst under 2013. Då får man kanske stå ut lite med att ens övriga böcker blir jämförda med sitt tidigare mästerverk. För Ove är ett mästerverk. Det tycker jag verkligen. Men är då Min mormor hälsar och säger förlåt ett mästerverk också? Jag väljer att svara ja på den frågan. Kanske inte ett riktigt lika självlysande mästerverk som Ove. Men den här boken är bra. Fantastiskt bra till och med. Och framför allt är så är den annorlunda. Och DET tror jag Elsa och hennes mormor skulle ha uppskattat. För är det någonting som de står för så är det just det: Rätten att vara annorlunda.

Betyget blir naturligtvis en femma. Fredrik Backman, du är min superhjälte.
Tack.





6 kommentarer:

  1. Ser så fram emot att läsa denna någon gång framöver. Älskade boken om Ove och hoppas att jag älskar denna lika mycket!

    SvaraRadera
  2. Jag älskade den också :) Och det var för worsens skull som det föll tårar här också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, fy vad jag grät. Usch.

      Radera
  3. Backman är ju för himla bra :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han är så himla bra ja. Min superhjälte!

      Radera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...