torsdag 27 februari 2014

Recension: Expeditionen - Min kärlekshistoria

 
Canon EOS 1100D


Titel: Expeditionen - Min kärlekshistoria
Författare: Bea Uusma
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2013
Språk: Svenska
Antal sidor: 240
 
(Utläst den 17 februari 2014) 

 
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------  
Beskrivning från Adlibris:

2013 års Augustprisvinnare i fackbokskategorin!

Juli 1897. Ingenjör Andrées expedition ger sig iväg i en vätgasballong med riktning Nordpolen. En djärv idé, chanslös från start. Snart befinner sig tre män, med minimala kunskaper om arktiska förhållanden, mitt i en vit mardröm.

I trettiotre år undrar en kvinna vart hennes fästman tog vägen. År 1930 hittas männen på en öde glaciärö i ishavet. Deras infrusna dagbok meddelar: nödlandning på isen efter tre dagar i luften. I månader drar de sina flera hundra kilo tunga slädar och försöker ta sig tillbaka till fast mark. På Vitön upphör plötsligt alla anteckningar.

I över hundra år har läkare, polarhistoriker, författare och journalister försökt lösa gåtan vad som hände på Vitön. Varför dog expeditionsmedlemmarna innan de ens packat upp slädarna, med varma kläder ouppackade, med matkonserver oöppnade, med tre fungerande gevär och lådvis av ammunition?

I Expeditionen. Min kärlekshistoria letar författaren och läkaren Bea Uusma efter sanningen om expeditionens öde. Hon gräver i arkiv och i polartrakternas permafrusna jordlager. Hon reser i Arktis och till Nordpolen. Hon träffar efterlevande, rättsläkare, osteologer, kriminaltekniker och brottsplatsutredare och söker svar i laboratorieprov, packlistor och i det enda som finns kvar av Andrée själv några nagelfragment som fastnat längst in i hans handskar.

Resultatet är inte enbart en bok som kullkastar gamla teorier och ger nya svar på vad som egentligen hände. Berättelsen om världens mest misslyckade polarexpedition rymmer även en konsertpianist vars händer inte kan sluta skaka och en spådam i en cykelkällare i Bredäng. Men det är också en historia om Bea själv. Varför blir en ovanligt bekväm person som hatar att frysa besatt av en hundra år gammal polarexpedition och ägnar sitt liv åt att följa i dess igensnöade fotspår? Ständigt på rätt plats, men i fel tid.




------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mina kommentarer om:


Handling:
Jag hörde om denna bok i en intervju med Bea Uusma för ganska länge sedan och redan då trodde jag att detta skulle kunna vara något för mig. Hennes entusiasm smittade av sig redan då och jag vet att jag fastnade framför tv:n för att höra henne berätta om sin bok och jag kommer ihåg att jag tänkte då att ja, den där boken kanske man ska ta och köpa. Sedan glömdes det bort och jag blev inte påmind förrän boken plötsligt dök upp hos bästa Elen. Och då jäklar kom jag ihåg den och blev så galen så att jag bad sambon att åka iväg och köpa den till mig då han ändå skulle iväg och handla. Tyvärr så fanns inte den illustrerade utgåvan inne just då och jag pallade inte att vänta till bokrean så han fick köpa hem den vanliga utgåvan istället.

Började läsa den samma kväll och läste ut den på två dagar. Fullt ös alltså och det kanske säger lite om vad jag tyckte om den.

Jag har aldrig varit så mycket för faktaböcker. Jag har alltid tyckt att det är tråkigt med fakta. Men denna bok var verkligen allt annat än tråkig.

Det här är alltså en berättelse om Andréexpeditionen men mest av allt så
handlar den om Bea Uusmas besatthet och hennes behov av att ta reda på vad som egentligen hände Salomon August Andrée, Nils Strindberg och Knut Frænkel där ute på isen.

Spänning/Fart:
Jag trodde inte att det var möjligt att en faktabok skulle kunna vara spännande... men det här var så spännande så jag visste inte vad jag skulle ta vägen ibland. Kunde knappt lägga boken ifrån mig. Och nu vill jag återigen besöka muséet i Gränna som jag besökte när jag var liten men var måttligt intresserad av då. Desto mer intresserad nu. Japp.

Övriga tankar och funderingar kring boken:
Jag ångrar lite så här i efterhand att jag bara läste textutgåvan och inte läste den illustrerade utgåvan istället, men jag är för snål för att gå och köpa samma bok igen. Nej det får nog vara. Och jag tyckte faktiskt att det gick alldeles utmärkt att endast läsa textutgåvan också. Tyckte inte att jag saknade något direkt och den illustrerade utgåvan verkade hemskt klumpig. Det här var ju lite smidigare...

Sedan måste jag förundras över hur dumdristiga de var. Hur kunde de vara så oförberedda och naiva? Hjälp alltså. Och så undrar jag om hon verkligen löste mysteriet med hur de dog. Tycker inte att det kändes som att hon verkligen löste det. Var det verkligen en isbjörnsattack? Spoiler! Vad tror ni som läst?


Sammanfattning och betyg:
Jag är helt kär. Den här boken är fantastisk. Jag trodde aldrig att en faktabok skulle kunna vara spännande. Nu försöker jag få sambon att läsa den också. Han är lite seg. Men seriöst jag tycker att alla borde läsa den här!

Det blir fem rungande tassar till denna underbara faktabok. Läs!


8 kommentarer:

  1. Det är så många som tycker om denna bok så jag är oerhört sugen på att läsa den!

    SvaraRadera
  2. "bästa Elen" - hoho! ^^
    Så jäkla underbart att du också tokgillade, vilken grymt underbar bok detta är!
    Ang. spoilersektionen: [MINISPOILER] jag tror på henne, med byxbenet och sådär. Men man kan ju aldrig veta säkert. Jag tyckte iaf att det lät vettigt. [FÄRDIGSPOILAT]
    Åh, jag vill få min bok signerad, så bra så bra så bra...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är ju den bästa Elen.

      Ja, den är riktigt bra. Man fastnar direkt och rycks med och kan inte lägga den ifrån sig. Bättre än en deckare alltså.

      Håller med om att det låter vettigt, men jag är alltid så tveksam. Jag vill ha ett ordentligt bevis på nåt sätt.

      Jag med!!!!

      Radera
    2. Vi får leta reda på henne så vi kan fangirla lite! :D Hon var på Naturhistoriska förra helgen, känn dig blåst ;) Kan hon inte komma hit? Jag kan bara kakor! Komsi, komsi! D;

      Radera
    3. What? Ja, jag känner mig blåst.
      Kan inte du bjuda in oss på tea party hos dig. Jag kommer. Om hon gör det får vi väl se. LOL.

      Radera
    4. Haha, värsta Underlandet-tefesten, med en massa besatthet och kakor i mängder! ;D Tips för Twitter-Nelly, Bea Uusma verkar skriva där när det drar ihop sig till signeringar och liknande. Du får stalka henne där åt mig eftersom det inte finns någon twitterpotat ;)

      Radera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...