onsdag 12 mars 2014

Recension: Mitt positiva liv av Andreas Lundstedt och Cecilia Blankens

Canon EOS 1100D



Titel: Mitt positiva liv
Författare: Andreas Lundstedt & Cecilia Blankens
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2012
Språk: Svenska
Antal sidor: 261 

(Utläst den 3 mars 2014)

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- 
 

Beskrivning från Goodreads:
"Hej. Jag heter Andreas Lundstedt och jag har hiv.

Under en lång tid var det en skamfylld smärta jag inte ens vågade dela med mina närmaste. En hemlighet som följde mig på schlagerscenerna, genom de glammiga discoåren när jag turnerade världen runt med Alcazar och under de destruktiva nätterna när jag gjorde allt för att fly från mig själv och min mörka medpassagerare.

Tills lögnerna till slut blev för tunga att bära och allt kraschade.

Jag hade nått min botten och insåg att om jag ville leva måste jag sluta skämmas och börja resan mot att acceptera och älska mitt liv. Och mitt hiv."




------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Mina kommentarer om:


Handling:
Jag har alltid gillat Andreas Lundstedt och jag gillar att läsa biografier då och då som omväxling till alla ungdomsböcker jag läser. Mitt enda krav är egentligen att det ska handla om en person som jag har någon koppling till och som jag gillar. Andreas Lundstedt är en sådan person.

Jag har varit nyfiken på den här boken ett ganska bra tag nu, men har av någon anledning aldrig riktigt kommit mig för att läsa den. Men nu när jag sprang på den på bokrean så fanns det inga ursäkter längre utan den fick följa med hem.

Jag kommer ihåg när jag läste på löpsedlarna att Andreas hade gått ut med att han hade HIV. Jag tyckte så synd om honom och jag hade inte någon aning om att han knarkade eller hade mått dåligt. För mig var han bara den där glada discokillen...

Och det är nog så de flesta ser honom. Så när jag hörde att han skrivit en bok så blev jag intresserad av att läsa hans egna ord om sin sjukdom och allt som hänt.

Det som grabbade tag i mig mest var hur han fick reda på att han var HIV-positiv. Hur f-n kan de berätta något sådant på telefon?


Skrivsätt: 

Det är en bra bok som jag plöjde på två dagar. Det var intressant att läsa om Andreas liv och sidorna är ganska luftiga och lättlästa så tog mig igenom den ganska snabbt.


Övriga tankar kring boken:
 
Jag förstod aldrig vad som egentligen hände mellan honom och Magnus. Jag trodde ju att de var bästa paret. Det var intressant att läsa om hur Andreas såg på att Magnus i en intervju hintat om att han aldrig fick veta att Andreas hade HIV, vilket Andreas svarar på i boken. Det tycker jag var strongt gjort.

Att läsa denna fick mig att återigen fundera på om jag inte borde läsa Torka aldrig tårar utan handskar. Men jag tror inte det. Känns som att jag har ganska bra koll hur homosexuella och HIV-smittade har behandlats iallafall. Jag såg ju ändå tv-serien som gick, känns som det räcker. Jag har ju ända sedan jag var hopplöst fascinerad av musiken RENT varit ganska påläst kring just HIV. Sorgligt hur dålig koll många verkar ha. Många som inte har en aning om hur det smittar osv. Att få HIV är ju ingen dödsdom idag. Du kan leva ett rätt normalt liv med rätt medicinering. Det är det många som inte vet. 


Men jag är iallafall glad över att Andreas Lundstedt verkar må bra idag!


Sammanfattning och betyg:

En intressant bok om en person jag tycker väldigt bra om. Dock är det något som saknas för att jag ska kunna ge den full pott. Men en fyra får det nog bli. Jag är glad att jag har läst den.








Var tvungen att inkludera detta klipp. ^ Minns det som det var igår...

2 kommentarer:

  1. Var så nära att köpa denna på bokrean. men det blev lita andra böcker istället. Men jag är nyfiken på den så jag får nog ta och köpa hem den framöver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker absolut att den är läsvärd.

      Radera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...