torsdag 28 augusti 2014

Filmatisering: The Fault in our stars



Okej, så nu har jag sett TFIOS. Jag har velat se den tidigare men jag har inte känt mig riktigt redo mentalt. Men nu tog jag äntligen mod till mig och tittade på den och aaaaaaaaaaaaaaaaaaaah, the feels!

Jag var lite tveksam till en början till den här filmatiseringen och det var mest p.g.a valet av skådespelare. Jag är inget fan av vare sig Ansel Elgort eller Shailene Woodley egentligen och tyckte inte alls att de passade. Men jag måste säga att de lyckades övertyga mig.  Jag var lite tveksam i början av filmen men mot mitten så kände jag att jo, det här funkar.

Nu till lite spoilers:
Alltså åh vad jag grät till den här filmen. Det visste jag att jag skulle göra men oj, känner mig nästan helt utmattad nu efteråt för att jag storbölade hela slutet. Nästan. Eller ja till och från.
Första gången jag blev tårögd var scenen med tillbakablickar när Hazel först blev sjuk och hennes föräldrar trodde att hon skulle dö och hennes mamma säger att det är okej att släppa taget. Usch.
Andra gången var när de åkte till Amsterdam för att jag visste vad som skulle komma... fick en sådan klump i halsen när Augustus bad Hazels mamma att lämna de ensamma ett litet tag. Jag visste ju vad han skulle berätta.
Tredje gången var i kyrkan när Hazel höll sitt tal...
Fjärde gången var när Hazel fick reda på att Augustus dött. Det kändes så verkligt och jag tyckte att den scenen var så bra gjord just för att hon bröt ihop redan innan hennes föräldrar hann säga något. Hon visste, hon kände det på sig. Jag grät nog minst lika mycket som henne i den scenen. Kunde inte sluta tänka min fina moster och min bästa pappa... <3
Sista gången jag grät var i slutet när hon läste brevet från Augustus. Så himla fint.

Även scenen när Gus ringer till Hazel och ber henne hjälpa honom när han sitter i bilen fick mig att gråta. Hatar den scenen just för att det är enda gången man får se hur sjuk Augustus är. Han ska ju vara charmiga och härliga Gus, han ska inte vara sjuk. Gjorde så ont i hjärtat. Både då jag läste boken och nu när jag såg filmen.


Övriga tankar:
Älskar att John Green fick en liten cameo. Blev helt till mig när jag såg det. I övrigt en skitbra film. Älskade att de hade behållit så många dialoger och tagit de rätt från boken. Sedan gillade jag sättet de visade alla textmeddelanden på. Det tyckte jag var väldigt snyggt gjort.

Slutligen vill jag bara säga: SE FILMEN. Den kommer att krossa ditt hjärta, men det är ändå värt det för den är riktigt bra. Jag är så glad att jag såg den till slut.

“Oh, I wouldn't mind, Hazel Grace. It would be a privilege to have my heart broken by you.”


Vad väntar du på? Se den nu!! Okay?

OKAY.

6 kommentarer:

  1. Jag kommer absolut att se filmen när den kommer på dvd/blu-ray. Ena barnbarnet såg den på bio och tycker absolut att den är sevärd. Boken älskade jag så det skall bli spännande.

    SvaraRadera
  2. Både filmen och boken är väldigt bra! :)

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...