söndag 10 augusti 2014

Lite tankar om prestationsångest och rädslor.

Varning för ett ganska långt inlägg.

Den senaste tiden har jag funderat. Jag vet att många bokbloggare och bokintresserade någon gång har funderat på att skriva en bok. Detta är aldrig någonting som jag har funderat på eller varit särskilt intresserad av. Varför vet jag inte. Jag har alltid tyckt om att både läsa och skriva. Jag tyckte alltid att det var kul att skriva berättelser på svenskan i skolan och som sagt böcker har alltid varit ett stort intresse. Men av någon outgrundlig anledning har jag aldrig tänkt att jag har velat skriva en bok. Eller jag har så klart tänkt tanken, men jag har aldrig tänkt på att göra ett seriöst försök.

I torsdags började jag fundera. Jag älskar ju att skriva, jag älskar att leva mig in i historier och att fly in i en annan värld. Jag har dock alltid levt med en fruktansvärd rädsla att misslyckas och en otrolig prestationsångest. Jag har också mått fruktansvärt dåligt i olika perioder. Jag har många gånger tyckt att jag inte räcker till, och detta har lett till många negativa spiraler och negativa tankar. Jag är inte bra på särskilt många saker egentligen, vilket betyder att jag har misslyckats hundratals gånger i mitt liv... och lär misslyckas många, många fler. Vad jag vill komma till är frågan om varför jag är så rädd hela tiden? Varför kastar jag mig inte ut? Och varför finns alltid tankarna om det stora misslyckandet där i bakhuvudet och maler? Jag är dock helt säker på att jag inte är ensam om det här. Jag vet att det finns hur många tjejer och killar som helst där ute som känner samma ångest och rädsla som jag.

Vad är då meningen med detta inlägg kanske ni undrar. Nu har Nelly blivit knäpp och bara maler på utan minsta aning om vad det är hon egentligen vill säga. Och ja, jag må vara ute och cykla nu men jag har bestämt mig för att prova och faktiskt göra någonting som jag tror att jag kan ha en chans att lyckas med. Jag ska sluta tänka tankar som: Inte kan väl jag, det kommer att bli skitdåligt o.s.v.

Jag har många gånger fått frågan, du som läser så mycket ska du inte prova på att skriva också? Mitt svar på den frågan har tidigare alltid varit: Nej, jag har aldrig haft något intresse av det. Skulle ni fråga mig idag så skulle svaret på frågan vara: Ja, jag tänker försöka mig på att skriva.

Jag har lite idéer och jag känner mig faktiskt väldigt peppad på att försöka mig på det här med att skriva nu. Kan ju bli skitdåligt som sagt, men det struntar jag i. Jag vill testa och då tänker jag göra det! Men jag kommer att göra det för min egen skull. För att jag tror att jag skulle må bra av det på många olika plan.

Ni som orkade läsa, bra jobbat och tack. Ni som inte orkade, jag förstår er.

18 kommentarer:

  1. Klart jag orkar! :) Hade typ den här diskussionen med en av mina närmaste vänner bara för någon vecka sedan och kom fram till att jag borde ta tag i mitt skrivande. Just nu är hösten ett stort frågetecken för min del, men om jag har chans att hinna så kommer jag satsa på NaNoWriMo i år, kanske kan det hjälpa mig att få fart på mig själv. Det är så störigt att man ska gå runt och vara så rädd för att misslyckas att man aldrig en vågar prova. Vi får hålla varann i hand och kasta oss ut i det okända! :) Det kanske aldrig blir något av det, men då har man iaf försökt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur? Hatar den där prestationsångesten. Den är hemsk. Och en riktig bromskloss.

      Radera
  2. åh, gud vad jag känner igen mig! Mitt problem är mest att jag aldrig vill ha för höga förhoppningar när jag ska göra något. Tänker typ att "ju högre förhoppningar jag har, ju större blir besvikelsen om jag misslyckas". Så det är väll därför jag aldrig vågar göra något nytt. Försöker intala mig själv om att man KAN ta chanser och samtidigt acceptera att det är OK att misslyckas. Men det är ju lättare sagt än gjort, jag jobbar fortfarande på det. <3 Det gäller mitt skrivande också; Så fort jag kommer igång med en ny idé så känns det först skitbra, men strax därefter kommer alla dessa tankar som du pratar om, "jag kan inte, det här är sämst" osv. Och då vill jag inte försöka mer för att jag "vet" att jag kommer misslyckas.
    Jobbigt, sånt där. Men om man vill skriva så ska man ju göra det! Utan tvekan! Och om man vill prova nått nytt, vad det än är, så har man ju mycket större chans att lyckas än om man inte försöker alls ^^ Försöker övertyga mig själv om det också.
    Det du väljer att skriva kommer säkert bli superduperbra!! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Pia. Ja, höga förhoppningar kan också förstöra en del. Men man måste ju våga ta lite risker ibland.

      Radera
  3. Ja - skriv för din egen skull! ♡ Jag tror alla mår bra av det. Sedan är det väl en annan femma om man vill bli publicerad - men det behöver ju inte vara ens första mål! (: Bannerhed lyssnade jag på för övrigt för ett par år sedan. Han skrev på "Korparna" oerhört länge och jag gillade att han var så ärlig med det och tyckte lite att nästa bok kanske aldrig blir klar men han jobbar med den och mår bra av att vara en skrivande människa! (; (:

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med, man ska alltid göra saker man kan utvecklas och må bra av. Oavsett vad det handlar om.

      Radera
  4. Saker man provar på ska man alltid försöka göra bara för sin egen skull! Vad det sen blir av det man provar är ju faktiskt en bisak, bara du trivs!

    SvaraRadera
  5. Jag tror du tänker helt rätt som planerar att skriva för din egen skull. Visst kan man ha stora mål som att bli publicerad osv men för att överkomma problem, rädslor etc. är det väldigt viktigt att inte satsa för stort på en gång. Så att testa lite för att man själv vill, och se vad som händer, det tror jag är jättebra :)

    SvaraRadera
  6. Ja våga pröva dina vingar, skriv för din egen skull och lyckas du bra och blir publicerad så är det ju bara ett plus.

    SvaraRadera
  7. Tycker absolut att du ska skriva, om än bara för din egen skull. Allt behöver inte vara perfekt första gången. Man blir ju bättre ju mer man övar :)

    SvaraRadera
  8. Känner så väl igen mig i det du skriver. Jag brottas med höga krav och prestationsångest hela tiden. Det sätter verkligen käppar i hjulet och man får verkligen kämpa för att komma över och förbi sådana hinder. Det är jättesvårt men det är inte helt omöjligt. Men jag - även om jag skriver mer kanske - tycker att jag harvar på i samma hjulspår och inte kommer någon vart. Det beror nog mycket på just höga krav och prestationsångest, att det är så svårt att våga göra och våga satsa och våga handla.
    Ett första steg är ju att skriva ett inlägg som det du gjorde, modigt! Lycka till med skrivandet! Som jag skriver i presentationen av mig själv i min blogg, jag kommer alltid att skriva oavsett publicering, och det kanske är samma sak med dig? Att om du vågar sätta ord på pränt, det må vara vilka ord som helst, så kanske du mår bättre? Att skriva av sig för sin egen skull, om inte annat.
    Dagbok har alltid varit en ventilation för mig. Kanske för dig med?
    Och att flödesskriva, skriva precis vad som helst, det som först dyker upp i huvudet. Utan sammanhang eller någonting, utan krav, bara för att få ner ord och känna glädjen i att leka med orden.
    Jag skulle kunna skriva hur länge som helst om det här, men nu slutar jag innan det blir *för* långt.
    Stort lycka till och kom ihåg att varje ord räknas och att varje ord är mer än ingenting. Det är bra vad du än skriver. Att du skriver och att du hittar glädjen i att skriva är det viktigaste. Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så hemskt mycket Jenny. Dina ord betyder mycket. Ja, att ta första steget och att komma igång tycker jag är svårast. Men som sagt, att bara skriva någonting är bättre än ingenting.

      Radera
  9. Vad kul att du ska börja skriva. Jag skriver mest för min egen skull och det fungerar bra! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skoj. Ja, det känns kul. :)

      Radera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...