lördag 25 juli 2015

Recension: Love letters to the dead av Ava Dellaira

Canon EOS 700D

 

Titel: Love Letters to the dead
Författare: Ava Dellaira
Serie: -
Förlag: Hot Key Books
Utgivningsår: 2014
Språk: Svenska
Antal sidor: 323
Rec-ex: Nej

(Utläst den 9 juli 2015)

—————————————————————————————————————————- 


Beskrivning från Goodreads:

It begins as an assignment for English class: write a letter to a dead person - any dead person. Laurel chooses Kurt Cobain - he died young, and so did Laurel's sister May - so maybe he'll understand a bit of what Laurel is going through. Soon Laurel is writing letters to lots of dead people - Janis Joplin, Heath Ledger, River Phoenix, Amelia Earhart... it's like she can't stop. And she'd certainly never dream of handing them in to her teacher. She writes about what it's like going to a new high school, meeting new friends, falling in love for the first time - and how her family has shattered since May died.

But much as Laurel might find writing the letters cathartic, she can't keep real life out forever. The ghosts of her past won't be contained between the lines of a page, and she will have to come to terms with growing up, the agony of losing a beloved sister, and the realisation that only you can shape your destiny.


—————————————————————————————————————————-

Mina kommentarer om:


Handling:

Har varit väldigt nyfiken på den här boken länge. Men av någon konstig anledning har jag inte kommit mig för att läsa den förrän nu. Jag hade hört förut att den har jämförts med The Perks of being a wallflower vilket ju absolut kan uppfattas som positivt. Dock var jag ju en av de där som inte föll pladask för den så därför var väl jämförelsen just för mig inte lika positiv som den kunde ha varit.

Det som fick mig att bli intresserad var främst att den boken är skriven i brevform och att alla brev är tillägnade en död, känd person. Detta fick mig att bli intresserad och främst då jag såg att Heath Ledger nämndes.

Nu vet jag att detta är en bokrecension, men jag måste bara få sidetracka här för några sekunder och säga hur mycket jag älskade Heath Ledger. Han var min största kändiscrush just det året då han dog. Jag hade sett om The Dark Knight jag vet inte hur många gånger + Ten things I hate about you + A Knights Tale + Brokeback Mountain. Alltså, don't get me started on Brokeback Mountain. Jag älskade Heath Ledger så fruktansvärt mycket. (Detta var innan jag fått en pojkvän och då jag fortfarande hade en ny kändiscrush varje månad som jag oftast var så kär i att jag inte visste var jag skulle ta vägen.) Jag älskade Heath så mycket att det gjorde ont. Dagen han dog sörjde jag och det är den första kändis jag har fällt riktiga tårar över.

Men okej, nu är det här en bokrecension, så låt oss återgå till vad jag tyckte om handlingen.
Jag gillade den verkligen. Kanske inte det bästa jag har läst men jag kände verkligen med Laurel och hennes ångest efter sin systers död. Och jag gillade verkligen hur boken var skriven, att man genom hennes olika brev till de bortgångna kändisarna fick större inblick i hennes liv och i hennes tankar och känslor.

Dessutom gillar jag verkligen hur jag började läsa på mer om de olika kändisarna som Laurel skriver till, eftersom jag inte visste så mycket om många av dem. Det var kul att bilda sig lite samtidigt. Så jag satt och läste på om Kurt Cobains och Janis Joplins liv och det tyckte jag blev en kul bi-effekt som kom i samband med läsningen av den här boken.

Men varför var det bara ett endaste kapitel som var tillägnat Heath Ledger? *besviken*

Tempo/spänning:

Ganska långsamt tempo. Påminner som sagt väldigt mycket om The Perks of being a wallflower.

Karaktärer
:
Jag gillade Laurel och jag gillade verkligen att få större inblick i hennes liv. Jag gillade även slutet på boken jättemycket. Spoiler: Tyckte det var jättevackert när hon ville sprida sin systers aska. Då fick jag nästan tårar i ögonen.

Skrivsätt:
Jag vet att jag tänkte då jag började att läsa boken att wow, skrivsättet påminner så mycket Stephen Chboskys... så jag blev ju inte direkt jätteförvånad då jag såg att Ava hade tackat honom i slutet.


Sammanfattning och betyg:

Gillade boken. Var väl inte det bästa jag har läst någonsin, men ändå en ganska bra bok som jag tyckte om och snabbt läste ut. Gillar verkligen böcker som är skrivna i brevform. Rekommenderas! Betyget blir en fyra. En helt okej bok alltså!



2 kommentarer:

  1. This story is really, really good and really, really emotional. Keep a box of tissues handy because if you're anything like me, you'll need them! As you learn about the break-up of Laurel's parents and the death of her sister it's impossible not to feel the heartbreak. It's not ALL sad, though. This is an excellent book, I can see how a teenage girl would like it (don't know if they'd know who Kurt Cobain is, though!) and it's a great start for a new author! Pick it up, you won't be sorry!

    SvaraRadera
  2. Read it. I loved it. When I was just about to read the last letter, I put it down and sighed, pretty hard, I guess, and my mom said, “What’s wrong?” I just said, “I don’t want to finish it.” It was true; I didn’t. Not because it wasn’t good, but because then it would be over.

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...