lördag 14 november 2015

Recension: Från och med du av Mhairi McFarlane

Canon EOS 700D


Titel: Från och med du

Författare: Mhairi McFarlane
Serie: -
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgivningsår: 2015
Språk: Svenska
Antal sidor: 395
Rec-ex: Nej

(Utläst den 1 november 2015)

—————————————————————————————————————————- 

 
 
Beskrivning från Goodreads:

Sökes: Trevlig man för intelligenta konversationer och ögonblick som tagna ur kärleksromaner.Finnes: Historisk expert med ett gigantiskt hårsvall och ett ibland oanständigt språk. Trots att Anna Alessis dejter ofta visar sig vara knäppskallar kunde hon inte vara lyckligare. Hon är 30+, har ett jobb hon älskar, och livet är bättre än hon vågat hoppas på. Men så har det inte alltid varit, och hon skulle helst glömma de jobbiga skolåren som hackkyckling. Så när James Fraser killen som låg bakom Annas sista förödmjukelse i skolan dyker upp i hennes liv igen vänds allt upp och ner. Men James verkar annorlunda nu. Han är artig. Mogen. Till och med rolig. Människor kan väl förändras? Så varför känner Anna att hon är en idiot som litar på honom?

—————————————————————————————————————————-  
Mina kommentarer om:

Handling

Först och främst, jag MÅSTE bli bättre på att skriva recensioner direkt efter att jag läst ut boken. Börjar tröttna på att skriva recensioner efter att jag glömt bort allt vad handling heter. Nu har jag inte glömt allt vad som hände i den här boken, men ändå ganska mycket tyvärr.

Boken handlar om Anna som under sin skoltid fick utstå diverse förnedringar p.g.a sin vikt. Hon blev mobbad och nu vill hon helst av allt bara glömma sina jobbiga skolår. Så plötsligt dyker en av hennes mobbare från skolan upp igen... men han har förändrats. Kan Anna lita på honom?

Jag tycker över lag att det känns ganska svårt att sätta ord på vad jag tycker om den här boken. Från början köpte jag den mest därför att jag gillade titeln som fick mig att tänka på Oskar Linnros. Men när jag väl började läsa den så insåg jag att det fanns mer djup än vad jag först hade räknat med. Den fick mig att känna så mycket mer än vad jag hade trott.

Vet inte var jag ska börja men alltså skulle det varit jag så hade jag nog försökt utnyttja tillfället mer då hon återser James... försöka göra något av situationen. Jag vet definitivt hur Anna måste ha känt sig. Hade själv inte det så lätt alltid i skolan, var blyg och hade inte så många kompisar och barn kan vara fruktansvärt elaka mot varandra. Hade det varit jag som stått öga mot öga med någon som mobbat mig så hade jag högst troligen ställt till en ordentlig scen på ett eller annat sätt. Jag är otroligt långsint och hade någon förödmjukat mig så som Anna blev förödmjukad hade jag nog flippat ur. Nu handlar inte detta om mig men jag vill ändå få er att förstå lite hur mina tankar gick när jag läste den här boken. Jag vet en kille i skolan som var otroligt otrevlig mot många i sin närhet. Han var långt ifrån perfekt själv så jag är rätt säker på att hans attityd till största del grundade sig i att han själv var fruktansvärt osäker. Men i vilket fall så försökte han bli vän med mig på Facebook många, många år senare. Tror ni att jag blev vän med honom? Skulle inte tro det. Idioten hade dessutom vett att fråga mig två gånger. Som att jag skulle vilja vara vän med någon som försökt göra livet surt för mig och många andra också under skoltiden då han hackade på andras utséende. Don't think so. Så att Anna kunde hålla masken och inte avslöja sin identitet gjorde mig verkligen förbryllad. Jag hade som sagt sagt rätt ut vem jag var och vad jag tyckte om personen ifråga. Sedan hade jag vänt på klacken och gått rakt ut därifrån.

Tempo/spänning
Spoiler:

Tyckte det var rätt spännande, ville så gärna få reda på när James skulle få reda på vem Anna var. Ville bara så himla få veta hur han skulle reagera.

Karaktärer

Blev som sagt rätt så förbryllad på Anna hur hon inte kunde utnyttja det faktum att hon förändrats så mycket sedan skolan. Det hade jag gjort. Jag hade tagit ut hämnd! LÄTT!

Skrivsätt

Inte helt säker på vad jag tyckte om skrivsättet eller författaren... Blev inte helt övertygad. Hade hoppats på en ny Jojo Moyes och det tyckte jag nog inte riktigt att detta var. Oklart om jag kommer att läsa någon mer bok av denna författare. Tycker det finns så många andra författare inom feel-good genren som skriver bättre.

Sammanfattning och betyg

En okej bok med ett tema som verkligen berörde mig men blev ändå inte helt blown away. Hade velat ha det där lilla extra och det tycker jag inte att jag fick här.

Betyget blir en trea. Tyckte den tog sig mot slutet men annars lite av en besvikelse. Vill du ha riktigt bra feel-good tycker jag du ska satsa på Jojo Moyes, Lucy Dillon eller Marita Conlon-McKenna istället.




2 kommentarer:

  1. Jag blev faktiskt lite nyfiken på den här nu, bara för att läsa hur det kommer att gå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blev du nyfiken tycker jag absolut att du ska läsa den.

      Radera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...