onsdag 10 februari 2016

Recension: The Ocean At The End Of The Lane av Neil Gaiman



Titel: The Ocean At The End Of The Lane
Författare:
Neil Gaiman
Utgivningsår:
2013
Förlag: Headline Book Publishing
Serie: -
Rec-ex: Nej

Köp: T.ex på
Adlibris
___________________________________________________________________________
 
 
Beskrivning från
Adlibris:
 
WINNER OF THE SPECSAVERS NATIONAL BOOK AWARDS 2013 BOOK OF THE YEAR Dive into a magical novel of memory and the adventure of childhood, from one of the brightest, most brilliant writers of our generation. It began for our narrator forty years ago when the family lodger stole their car and committed suicide in it, stirring up ancient powers best left undisturbed. Dark creatures from beyond the world are on the loose, and it will take everything our narrator has just to stay alive: there is primal horror here, and menace unleashed - within his family and from the forces that have gathered to destroy it. His only defense is three women, on a farm at the end of the lane. The youngest of them claims that her duckpond is an ocean. The oldest can remember the Big Bang. THE OCEAN AT THE END OF THE LANE is a fable that reshapes modern fantasy: moving, terrifying and elegiac - as pure as a dream, as delicate as a butterfly's wing, as dangerous as a knife in the dark.

___________________________________________________________________________


Mina k
ommentarer:
Oj, vad tveksam jag var till om jag skulle läsa den här boken överhuvudtaget. Jag var inte ens säker på om det var ett bra köp... jag kommer ihåg att det var väldigt mycket av ett impulsköp. Jag hade hört jättemycket bra saker om den, men alltså Neil Gaiman och jag drar inte alltid jämt. Har läst Coraline tidigare som jag inte alls gillade... men sedan läste jag Fortunately the milk och den tyckte jag var supercharmig. Så... nja... jag vet verkligen inte vad jag tycker om Gaiman. Men jag måste säga att jag faktiskt är väldigt glad att jag plockade upp den här boken. För jag tyckte faktiskt om den.

Det är dock svårt att berätta riktigt vad den handlade om. Den var rätt skum... men ändå ganska bra. Ja, ni hör. Jag är lite kluven. Men på det stora hela skulle man väl kunna säga att den handlar om
en vuxen man som berättar vad han minns från när han var liten, med väldigt mycket touch av magisk realism. Jag gillade att jag inte alltid riktigt förstod vad som hände. Det var spännande och jag kunde liksom inte riktigt slita mig från historien, för jag ville vara kvar i den där lite konstiga världen som jag på något lustigt sätt ändå rätt snabbt kom att gilla. Jag uppskattade även att den var mycket mer lättläst än vad jag hade förväntat mig. Jag fastnade från första sidan och ville veta mer.

Så jag vet inte riktigt vad jag ska säga om mitt förhållande till Neil Gaiman. Gillar jag honom eller gör jag det inte? Kan ju inte direkt påstå att jag blev så speciellt mycket klokare efter att ha läst den här boken. Känns lite som att jag gillar typ varannan bok jag läser av honom. Suck. Jag blir inte klok på det här. Men en sak vet jag och det är att det HÄR var en riktigt bra bok. Kanske inte någon ny favorit - men ändå en riktigt bra bok.


Slutsats:
En väldigt bra bok. Jag vet dock fortfarande inte riktigt om jag gillar Neil Gaiman. Gör jag det? Eller gör jag det inte? Nu är jag förvirrad.



4 kommentarer:

  1. Har hört att denna bok kan vinna på en omläsning om man tyckte att den var lite småklurig, så jag tror att jag kommer att läsa om den så småningom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den var lite klurig absolut men rätt så bra!

      Radera
  2. Haha, dessa otroligt komplicerade förhållanden man kan ha med författare. Och där sitter de helt ovetandes...

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...