lördag 19 mars 2016

Recension: Alienated av Melissa Landers




Titel: Alienated
Författare:
Melissa Landers
Serie:
Alienated #1
Utgivningsår:
2014
Förlag: Disney Hyperion

Rec-ex:
Nej
Köp: T.ex på
Adlibris
___________________________________________________________________________
 
 
Beskrivning från
Adlibris:

Two years ago, the aliens made contact. Now Cara Sweeney is going to be sharing a bathroom with one of them.
Handpicked to host the first-ever L'eihr exchange student, Cara thinks her future is set. Not only does she get a free ride to her dream college, she'll have inside information about the mysterious L'eihrs that every journalist would kill for. Cara's blog following is about to skyrocket.
Still, Cara isn't sure what to think when she meets Aelyx. Humans and L'eihrs have nearly identical DNA, but cold, infuriatingly brilliant Aelyx couldn't seem more alien. She's certain about one thing though: no human boy is this good-looking.
But when Cara's classmates get swept up by anti-L'eihr paranoia, Midtown High School suddenly isn't safe anymore. Threatening notes appear in Cara's locker, and a police officer has to escort her and Aelyx to class. Cara finds support in the last person she expected. She realizes that Aelyx isn't just her only friend; she's fallen hard for him. But Aelyx has been hiding the truth about the purpose of his exchange, and its potentially deadly consequences. Soon Cara will be in for the fight of her life-not just for herself and the boy she loves, but for the future of her planet.
___________________________________________________________________________________


Mina k
ommentarer: 
Den här boken har jag varit sugen på länge, ända sedan jag såg den på Booktube för första gången. Tyckte det lät spännande med utomjordingar som skulle gå i skola på jorden.

Jag gillade Cara som karaktär till en början, läs mer under spoilerdelen. Mina favoritinslag var hennes blogginlägg. De tyckte jag var riktigt roliga att läsa. Dock tycker jag att den här boken är lite för mycket av en kopia av Luxböckerna av Jennifer L. Armentrout - för jo det finns ganska många likheter. Och känslan i de båda böckerna är ungefär densamma.

Lite övriga tankar och |spoilers|:

+ Alltså, blev så arg när jag läste om Tori och Eric. ALLA VET VÄL att det inte är okej att bli ihop med sin bästis ex. Hallå liksom?!

+
Tycker att det är rätt löjligt att de blir kära i varandra så fort. Så trött på insta-love!

+ Och jag fattar inte att Cara kan tänka sig att aldrig mera få se sin familj för att fly med Aelyx efter att de känt varandra så kort tid. Hur grymt är inte det mot hennes föräldrar? Speciellt när de redan förlorat sin son också. Hur kan man göra så? Nej, det blev jag riktigt arg på och efter det hade jag väldigt svårt att tycka om Cara som  karaktär igen.


Mmm, så mycket mer har jag nog inte att säga... men jag tycker absolut att det här var en rolig idé för en bok, men tycker väl att resultatet hade kunnat vara bättre. Och varför alltid denna insta-love som plötsligt får karaktärerna att bete sig som om dem blivit dumma i huvudet? Tycker dock inte att boken var kass... men jag är helt klart besviken. Får se om jag plockar upp nästa bok. Känns lite osäkert just nu.

Slutsats:
Känns som en kopia av Obsidian med alldeles för mycket insta-love för min smak!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...