fredag 17 juni 2016

Recension: När livet börjar om av Lucy Dillon



Titel: När livet börjar om
Författare:
Lucy Dillon
Utgivningsår:
2016
Förlag: Bokförlaget Forum
Serie: -
Rec-ex: Nej

Köp: T.ex på
Adlibris
___________________________________________________________________________
 
 
Beskrivning från
Adlibris:
Libby och Jason har lämnat London för att ta över ett gammalt familjehotell på landet. De ska förverkliga sin dröm och förvandla det till en lyxig tillflyktsort för stressade storstadsmänniskor. Men projektet bjuder på fler svårigheter än de anat. Snart börjar Libby undra om det verkligen är den nystart för henne och Jason som hon hoppats på.

En dag inträffar en otäck händelse precis utanför huset. En okänd kvinna blir påkörd och tappar minnet till följd av olyckan. När Libby erbjuder kvinnan att återhämta sig på hotellet sätter det igång en kedja av positiva händelser som kommer att förändra livet för många – och förverkliga mer än en dröm.

När livet börjar om är en charmfull och värmande roman om att börja på nytt – och hur en liten gest av vänlighet kan ge ringar på vattnet och förändra livet för många.


___________________________________________________________________________________


Mina k
ommentarer:
Jag är besviken på den här boken. Jag är ledsen att behöva säga det. Men jag har alltid väldigt höga förväntningar på Lucy Dillon eftersom hon väldigt sällan gör mig besviken. Hon har nog aldrig gjort det. Förrän nu. Det här var tyvärr inte hennes bästa. Jag vet inte riktigt varför jag inte gillar den här boken lika mycket som hennes andra böcker. Jag har svårt att sätta fingret på det. Men nåt är det som fattas.

Dels så tror jag att jag inte fastnat så mycket för karaktärerna som jag brukar göra vanligtvis. Fastnade inte för Libby och Jason så mycket. Framför allt irriterade jag mig på Jason jättemycket. Tyckte bara han var jobbig och feg och fattade inte ens hur Libby kunde stå ut med honom. Hon kämpar och kämpar och han typ bara skiter i henne...

Det andra problemet jag hade med den här boken var Alice och Gethin. Alltså Gethin, vilken jäkla loser! Bara satt och störde mig på honom hela tiden. Och tyckte det var så sjukt konstigt att han inte hörde av sig snabbare och undrade var hans flickvän höll hus. Redan där förstod jag ju att något inte riktigt stod rätt till. Nåt måste ju vara skumt med deras förhållande, annars hade nog Gethin anmält henne försvunnen och verkligen suttit och vakat vid hennes sida.

Men! Jag gillar att gamla karaktärer från tidigare böcker nämns i den här boken också som t.ex. Rachel som äger hundpensionatet. Det gillar jag för det känns som böckerna har en röd tråd. Dock hade jag velat att det skulle ha varit med ännu fler hundar i den här boken. Eftersom hundarna verkligen är det jag tycker mest om att läsa om!

Lite random tankar med spoilers:

+ Åh, vad jobbigt det måste vara att ha minnesförlust och sedan komma ihåg hemska saker som hänt... fick tårar i ögonen när jag läste om hur Alice började minnas sin pappa och att både hennes föräldrar var döda.

+ ALLTSÅ NÄÄÄ, så hemskt med Fido. Hur kunde Gethin göra så? BLEV SÅ ARG!!!! Blev så glad när Fido hittade tillbaka till Alice!


 

Slutsats: En okej bok, men på grund av en del karaktärer inte Lucy Dillons bästa.


2 kommentarer:

  1. Den här boken tyckte jag mycket om! Tur att man tycker olika :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, absolut. Smaken är som baken!

      Radera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...