måndag 24 oktober 2016

Recension: Björnstad av Fredrik Backman




Titel: Björnstad
Författare: Fredrik Backman
Serie: Björnstad #1
Utgivningsår: 2016
Förlag: Piratförlaget
Rec-ex: Nej
Köp: T.ex. på Adlibris
_______________________________________________________________________

Beskrivning från Adlibris:

Björnstad är en berättelse som gör ont i magen och som på ett effektivt sätt lyfter teman som tillhörighet, manlighet och gruppdynamik. För att sammanfatta: Det är en sjukt bra roman. Icakuriren

Inget ord i den är överflödigt eller onödigt. Vissa enskilda meningar drabbar en som en brutal käftsmäll rakt in i själen. SR P4 Västernorrland


Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad?
Bara allt. Den betyder bara allt.

Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.
Mitt i allt står Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin moderklubb, och Mira, som slits mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Det är en saga om idrott och familj, och om hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn.

Björnstad är Fredrik Backmans allvarligaste roman hittills. En berättelse om kärleken till en folkrörelse, men även om manlighet, identitet och längtan efter att få visa vem man verkligen är.

 
________________________________________________________________________

 

Mina kommentarer:  
Då sitter jag här igen. Och ska recensera en bok av Fredrik Backman... och än en gång känns det som att orden inte räcker till. I beskrivningen här ovan står det: "Som en brutal käftsmäll rakt in i själen." Det kan jag skriva under på. För det är exakt så den här boken känns. Den är vacker, brutal, sorglig och innerlig men framför allt så är den ärlig!

Redan från första sidan kunde jag känna att det här, det här kommer att vara något alldeles extra. Jag, personligen efter att ha läst Backmans andra böcker har ju inte riktigt hittat tillbaka till den fantastiska känslan som jag hade efter att jag läst ut Ove. Även om jag tyckt om hans andra böcker också. Men här kände jag från första sidan att nu, nu är det på gång igen.

Jag älskar Backmans berättarteknik och hur han redan från sida ett trollbinder en. Man sitter bara och väntar och väntar på att det där hemska ska hända. För man får ju reda på vad som kommer att hända direkt och redan första kapitlet får en att sitta där med en klump i magen.

Fredrik Backmans mest fantastiska talang är ju på sättet han lyckas sätta ord på känslor. För även om han kanske inte själv har varit med om det exakta som han beskriver så lyckas han ändå på ett nästan magiskt sätt hitta ord för det hemska och får läsaren att känna exakt det som karaktären känner, okej... kanske inte exakt men det är f-n (ja, det krävdes en svordom där) bra nära.

Jag älskar så många av karaktärerna i den här boken. Men det jag gillat allra mest är dialogerna mellan Maya och hennes föräldrar. De fick mig att sitta och torka tårarna på tunnelbanan på väg till jobbet. Min mage knöt ihop sig och blev till en stor klump. Orden och dialogerna letade sig ända in i själen och både en och två tårar föll ner i boken och bildade våta fläckar på på de vita sidorna. Ja, jag fick verkligen försöka att behärska mig för att inte börja storgråta mitt i rusningstrafiken. Det här är så bra!
Fredrik Backman - du har gjort det igen! Tack för att du skriver, sluta aldrig med det.


Slutsats: Så vackert och så brutalt ärligt. Läs!




2 kommentarer:

  1. Åhh, är så nyfiken på denna bok, eller alla av Backsmans böcker egentligen (har inte läst någon än). Vilken av hans böcker tycker du att man ska börja med?

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...