söndag 6 november 2016

Sunday Funday #6


Okej, så för ett tag sedan skrev jag om min lässvacka och då frågade jag er om vad ni skulle tycka om att jag bloggade om lite andra saker än böcker ibland...
Nu har jag funderat lite mer på det och kommit fram till att jag tänker börja med en liten serie som jag valt att kalla Sunday Funday. Det kommer att gå ut på att jag varje söndag kommer att blogga om icke bokrelaterade saker som jag gillat eller funderat på under veckan som gått. Samtidigt som jag kommer att vara lite mer personlig. Alltså, min chans under veckan att prata om andra saker här på bloggen, att ha lite skoj på en söndag helt enkelt.
Jag hoppas att ni kommer att gilla.


________________________________________________________________________________

Du fattas mig pappa. Det här inlägget är till dig.

Då var det dags för ett nytt Sunday Funday-inlägg... dock blir nog inte detta inlägg så glatt som de andra tidigare inläggen. Ni vet ju att jag har hamnat lite i en svacka nu under oktober. Dock så känner jag idag att jag är lite piggare och gladare... men då veckan över lag har känts ganska tung så känner jag att jag inte riktigt kan skriva ett glatt inlägg. Hade egentligen en annan idé för den här söndagens inlägg, men då jag inte riktigt haft någon glad vecka så känner jag att det skulle kännas för påklistrat att göra det inlägget jag tänkt göra... kanske att jag sparar det till nästa vecka. Vi får se.

Att veckan känts extra tung beror mycket på att jag har saknat min pappa något så oerhört den senaste tiden. Därför kommer dagens inlägg att handla om sorg för att jag känner att jag behöver skriva av mig lite, så bered er på ett väldigt personligt inlägg från mig idag. Kanske personligare än vad jag någonsin har varit på den här bloggen. Men jag känner också att samhället och internet-världen under den senaste tiden har blivit alltmer tillåtande när det kommer till att våga prata om sina problem och jag känner också att jag vill dela med mig lite mer av mig själv just i de här Sunday Funday-inläggen. Jag vill nog inte längre att min blogg endast ska handla om böcker. Jag vill kunna dela med mig av annat också och eftersom jag har alltid känt att ni är mina vänner hoppas jag att ni inte har något emot att jag blir lite mer personlig emellanåt. Jag hoppas att jag med detta inlägg ska kunna få fler av er att våga öppna upp er och inte göra som jag och tiga ihjäl sorgen och hoppas att den ska försvinna av sig själv

Hur som helst: Igår var ju Alla helgona - vilket betyder att vi skulle åka till pappas grav med familjen. Det känns alltid lite extra tungt tycker jag den här tiden på året och jag gruvar mig alltid något fruktansvärt innan jag väl kommer iväg till graven. Vill inte stå där och storgråta framför alla andra, men ibland tar känslorna över. Dock så gick det bra det här året också, jag lyckades behärska mig. Dock hade jag en klump i halsen hela vägen i bilen dit. Men när vi väl hade planterat lite nya växter vid graven och tänt några ljus så kändes det ganska bra och skönt att vi åkt dit och gjort fint för pappa.

Ni som har följt mig ett tag vet ju om att jag förlorade min pappa i cancer för ett par år sedan. Ni som är nya kanske inte vet om det... men min pappa gick bort 2010 - det gick ganska snabbt och efter det fick jag problem med depression och panikångest och blir väldigt lätt stressad i olika sammanhang. Höll på att gå in i väggen för några år sedan också på grund av att jag hade så otroligt mycket stress och oro inom mig efter pappas död och jag har en tendens att hålla allt inom mig till en gräns då det inte funkar längre och jag kraschar.

Det här har gått lite upp och ner för det är så det är med sorg. Jag hade ju velat att jag skulle sörja i något år och sedan skulle allt vara bra... "att jag skulle ha kommit över det" men så är det ju inte! Något som också har rivit upp det här lite extra är att jag ska gifta mig nästa år och om det är någon gång i livet som jag verkligen skulle ha velat att min pappa fortfarande var i livet så är det ju då. Att jag skulle ha fått berätta för honom att jag ska gifta mig. Så det har gjort att jag funderat och tänkt lite extra på pappa den senaste tiden. Därför har den här veckan känts lite som en berg- och dalbana. Saknaden har varit stor och jag har känt mig lite extra känslig och emotionell och bara allmänt väldigt nedstämd.

När jag hittade den här Youtube-videon under min tunga och emotionella vecka så visste jag direkt att jag ville dela den med er i ett kommande Sunday Funday-inlägg. Hittade den i onsdags och grät hela morgonen efter att jag tittat på den. För er som inte känner till de här personerna så har Joshua en stor Youtube-kanal och för ungefär 1 år sedan så gifte han sig med Colleen Ballinger aka Miranda sings. För bara några veckor sedan så gick de ut officiellt med att de ska skilja sig. Joshua mådde då otroligt dåligt och tog en paus från internet på obestämd tid och tjejen i videon som är hans lillasyster tog över hans kanal tills dess att Joshua kände sig redo att komma tillbaka i rampljuset igen. Det här är videon då han har bestämt sig för att komma tillbaka till sin kanal igen. Länk till hans kanal här.

Finner inga ord för hur fina de är tillsammans. Så härligt att se hur hans lillasyster bara finns där för honom under den här svåra perioden. Jag har alltid älskat hur musik kan förmedla känslor på ett helt annat sätt än bara ord kan. Det är ungefär så här jag har känt mig mig under hela den här veckan, med känslorna på utsidan och med hjärtat i handen.

Och förresten, tack för att ni fortsätter att följa mig trots mitt uppehåll. Tack. Tack för alla fina kommentarer.






Jag tänker på dig. Varje dag.

3 kommentarer:

  1. Tack för att du delar med dig. Jag har lyckan att ha båda föräldrarna i livet men bara tanken på att något skulle hända dem får mina ögon att tåras. Jag kan inte ens föreställa mig vilken ofantlig sorg du måste ha känt och fortfarande känner. Ta hand om dig och jag hoppas att en dag kan sorgen blir till saknad som i sin tur blir till nostalgi. <3

    SvaraRadera
  2. Så fint att du delar med dig av dina känslor. Det är tungt att mista någon som står en nära och det tar tid innan såren läker. Kram på dig!

    SvaraRadera
  3. Fint skrivet, blev otroligt rörd! Fruktansvärt att förlora sin pappa så ung. Kram <3

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...