lördag 14 januari 2017

Recension: Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan


 

Titel: Det lilla bageriet på strandpromenaden
Författare: Jenny Colgan
Serie: Lilla bageriet #1
Utgivningsår: 2016
Förlag: Massolit Pocket
Rec-ex: Nej
Köp: T.ex. på Adlibris
_______________________________________________________________________

Beskrivning från Adlibris:
Polly hade allt: jobb, bostad och pojkvän. En konkurs senare är hon alldeles ensam och när hon flyttar till ett rum ovanpå ett nedlagt bageri i en fiskeby återupptar hon sitt största intresse. Snart sprids doften av hennes nybakade bröd över strandpromenaden. Givmilt delar hon det med en skadad lunnefågelunge och de nyfunna vännerna, fiskaren Tarnie och hans besättning. Pollys buttra hyresvärdinna driver ortens bageri, men hennes bröd blir sämre för varje år som går, och hon känner sig hotad när allt fler föredrar Pollys bröd. Fast besluten att nå dit hon vill utan att trampa på någons tår tar Polly små men lyckosamma steg framåt. Och när hon får kontakt med den hemlighetsfulle biodlaren Huck och hans stormrike vän Reuben tar ett nytt kapitel i hennes liv sin början. 

________________________________________________________________________
 
Mina kommentarer:
Jag hade så höga förväntningar på den här boken. Jag hade hört så mycket bra om Jenny Colgan och jag var bara helt övertygad om att jag skulle älska den här boken. Men jag blev besviken! Ni som följt mig ett tag vet ju att jag är en sucker för mysiga feel good-böcker a la Marita Conlon McKenna och Lucy Dillon. Men här blev jag tyvärr ganska besviken. 


Det började bra och jag älskade att läsa om hur Polly träffade den lilla söta lunnefågeln! Åh, jag älskar lunnefåglar och en dröm gick helt klart i uppfyllelse då jag var på Island och såg dem IRL. Så söta!!!! Men just det, nu ska vi inte prata om lunnefåglar... vi ska ju prata om den här boken!

Som sagt! Jag gillade den i början. Jag gillade att läsa om hur Polly kom till den här helt okända lilla fiskebyn och började lära känna nya människor. Så långt var allt bra och mysigt men sedan någonstans i mitten tyckte jag att boken tog nån slags vändning till det negativa och det kändes mer som någon slags spänningsroman istället för en feelgood. Och nej, slutet kändes bara väldigt abrupt och som en stor klisché. Visst, jag gillar lyckliga slut, men neeeej, jag kände inte så mycket för karaktärerna som jag hade velat. Det var något som inte klickade för mig mot slutet. Det kändes bara förhastat och spretigt. Först var boken verkligen en feelgood för att sedan bli en spänningsroman och sedan bli en feelgood igen. Nej, den här boken gav mig whiplash. Ska det vara en feelgood eller en mysteriebok/spänningsroman? Bestäm dig, Jenny Colgan!

Från början gav jag den här boken en svag fyra i betyg, men idag gick jag in och sänkte mitt betyg på Goodreads till en trea. Det är faktiskt ett nyårslöfte jag har, att inte vara så himla snäll med betygen hela tiden. Det här är en trea! Det är en okej bok, men inte så mycket mer än så.


Slutsats: Det här är för spretigt! En okej bok, men inte mer än så. 

 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...