måndag 27 mars 2017

5 saker ni inte visste om mig!

Eftersom jag de senaste veckorna har fått en hel del nya läsare och nu över 150 följare på Bloglovin' (tjohoo!!!) så tänkte jag att det kunde vara kul med ett nytt 5 saker ni inte visste om mig -inlägg! Såg att jag publicerade ett sådant för senast 1 år sedan, så det kan ju vara dags. Tycker ju ändå sånt är rätt kul! Dessutom så vill jag ju såklart säga TACK till alla er som följer min blogg och säga välkommen till alla er nya läsare!


Nu kör vi. 5 saker ni inte visste om mig!


1.
Det värsta jag vet att äta är blodpudding. USCH!!!! Tyckte faktiskt om det när jag var liten konstigt nog, men inte nu. BLÄ!!!

2.
Jag älskar att ha på mig pyjamasbyxor hemma. De åker på så fort jag kommit hem från jobbet!

3. En dröm jag och min fästman har är att en gång köpa ett hus. Dock vet vi inte riktigt var. Ett hus i Stockholmsområdet känns ju ganska kört och ingen av oss vill bo för långt ut på landet av praktiska skäl. Även om vi är lite tilltalade av landet också. Dock tror jag på lång sikt att jag skulle må dåligt av att bo för ödsligt. Men charmigt är det!


4.
Jag är adopterad från Chile. Dock är det inget jag någonsin har brytt mig speciellt mycket om. Kommer ihåg hur irriterad jag kunde bli på kompisar och vuxna när jag var liten. Hatade att svara på näsvisa frågor om det. "Men är du inte nyfiken på vilka dina föräldrar är? Du kanske har syskon, vill du inte veta något om dem? Det här är ju jättespännade."

NEJ. För mig är det inte det. Acceptera det! Vill jag inte prata om det, så vill jag inte. När jag var liten tyckte jag det var jättejobbigt för jag ville inte vara annorlunda. Det vill man oftast inte som barn. Man vill vara som alla andra och smälta in. Tycker det är jättejobbigt när folk frågar ut mig idag också. Acceptera att det kan vara känsligt, man behöver inte gå på som en ångvält bara för att man själv är intresserad. Nu är det inte känsligt för mig numera, jag är bara inte så intresserad. Jag ser mig själv som svensk.

5. Här kommer ytterligare ett erkännande. Jag kommer nog aldrig vilja ha barn. Varför sticker det så i ögonen på folk? När jag säger det så blir alltid bemötandet: "Äsch, du kommer att ändra dig sen. Varför vill du inte ha barn?" Varför skulle jag det? Det borde vara lika naturligt att inte vilja ha barn som att vilja ha det.

8 kommentarer:

  1. Pyjamasbyxor är det bästa som finns!! :) Angående det där att inte vilja ha barn, jag har jätte många vänner som inte vill ha barn och jag tycker det är SÅ bra att folk vågar stå för den åsikten, visst man kanske ändrar sig men det finns inget måste att ha barn. På samma sätt som vissa som har barn inte borde ha skaffat sig barn, de beter sig som att det är en rättighet att skaffa barn sen har de aldrig tid att umgås med sina barn pga jobb, träning, vänner osv...

    SvaraRadera
  2. Ja verkligen. Då ska man ha tid för dem också. Att inte vilja ha barn måste få vara okej. Det är inget måste.

    SvaraRadera
  3. Kan sååå känna igen mig i det där med att inte vilja ha barn. För mycket ansvar känner jag. Och jag tycker om att få mina 9 timmars sömn. Det räcker för mig att kunna gosa med syskonbarnen istället haha.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar barn eftersom jag jobbar med just barn. Men att ha egna OCH ha det som jobb, nej tack. Man ska orka ta hand om sig själv också.

      Radera
    2. Just nu jobbar jag också på förskola och känner att så länge jag jobbar där vill jag nog inte ha egna barn. Det räcker med dem där. ;)

      Radera
    3. Eller hur. För mig är det en omöjlighet att ha barn hemma när jag har de runt mig hela dagen. Skulle få psykbryt om jag var tvungen att byta blöjor och inte få sova på nätterna och sedan ta hand om barn hela dagen på jobbet. Jag är inte super woman liksom.

      Radera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...