lördag 8 april 2017

Stockholm.



Igår eftermiddag.
Jag kommer upp till busshållplatsen för att ta bussen hem efter jobbet. Ser att det är 19 minuters väntetid. Tycker det är konstigt men tänker inte mer på det, utan börjar promenera mot Fridhemsplan för att ta tunnelbanan hem. Ringer fästmannen och säger att det är förseningar då vi tänkt åka och handla. Sätter på en podd i lurarna och promenerar vidare. Är nästan framme vid Fridhemsplan då kollegan ringer och frågar var jag är. "Det är en lastbil som kört ner folk på Drottninggatan och det skrivs att det är skjutningar vid Fridhemsplan. Gå bort därifrån." Försöker få tag på en taxi - nätet är överbelastat. Det går inte. Mamma ringer och är orolig och undrar var jag är. Pratar med fästmannen igen och börjar min promenad tillbaka till jobbet så att han kan komma och hämta mig där. Några timmar senare är jag hemma.


Kan inte fatta att det här har hänt så nära nu. Var ju på platsen det hände bara 5 timmar tidigare då jag hade fredagsmöte inne på kontoret som ligger på en tvärgata. Inte kunde jag ana då att denna plats senare samma dag skulle komma att bli ett katastrofområde. Jag rör mig på Drottninggatan varje fredag eftersom vårt kontor ligger i anslutning. Jag och mina kolleger rör sig i detta område varje vecka. Och jag kan inte undgå att tänka, det hade kunnat vara jag som inte kom hem igår. Det hade kunnat vara nån av mina kolleger.

Samtidigt är jag även så stolt över Stockholm. Folk här möter hatet genom att öppna upp sina hem. #openstockholm

SPRID KÄRLEK, INTE HAT.

1 kommentar:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...