måndag 12 februari 2018

Recension: Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman


Jag har alltid satt en stolthet i att klara mig själv. Jag är en ensam överlevare - jag är Eleanor Oliphant. Jag behöver ingen annan, det finns inget stort tomrum i mitt liv, ingen pusselbit som fattas. Jag är en självständig enhet. Det är åtminstone vad jag alltid har intalat mig.

Eleanor Oliphant har gjort det enkelt för sig. Hon klär sig i likadana kläder varje dag, äter samma mat till lunch och veckoslutet firar hon med fryst pizza och två flaskor vodka. Eleanor Oliphant mår bra, alldeles utmärkt faktiskt. Inget saknas i hennes inrutade och välplanerade liv. Förutom ibland precis allt...Men så möter hon it-killen Raymond och allting förändras.Tillsammans räddar de en äldre man, Sammy, som fallit ihop på gatan, och Eleanor upplever en värme och gemenskap hon inte trodde fanns. Hon inser att hon har varit en fena på att överleva men inte har en aning om hur man lever.

 

Jag har hittat en ny favoritbok. Det är inte så ofta jag kan säga det... men jag har verkligen funnit en ny favorit i Eleonor Oliphant. Jag vet inte riktigt vad det är med den här boken som fick mig att falla så pladask. Men den är bara så himla fantastisk. Jag kan inte nog poängtera det. Har du inte läst den, måste du göra det! Jag tror helt klart att när jag ska summera min lista över de bästa böckerna för 2018, så kommer den här vara topp tre. Så bra är den!

Handlingen då? Jo men boken handlar om Eleonor som i sitt väl inrutade liv inte tycker att något fattas henne. Hon mår alldeles utmärkt, tycker hon själv. Men när hon väl börjar fundera så kanske hon inte mår så himla bra i alla fall?


|Nu kör vi lite spoilers, så sluta läs här om du ännu inte har läst boken.|

Alltså fy vad fruktansvärd hennes mamma är!! Tyckte så synd om Eleonor efter alla hennes telefonsamtal med mamman. Ville nästan gråta.

Blev så arg också då hon hos terapeuten inte kunde säga hur hon mådde... men hon insåg väl inte det själv. Och hur hon beskriver hur den enda gången hon fått mänsklig kontakt är hos läkaren. Fy sjutton vad tragiskt!

Förstår inte varför Eleonor inte såg Raymond som en potentiell pojkvän, utan bara hade ögon för den där musikern? Inte ens då han kom och tog hand om henne då hon inte kom till jobbet... Samtidigt är det ju fint att hon fick en riktig vän.

Wow, jag såg verkligen inte den där tvisten komma... att mamman också dött i branden. Så det betyder att alla telefonsamtal med mamman bara var Eleonor själv som låtsades att hon pratade med mamman. Helt sjukt hur hjärnan kan blockera saker. Men hon måste väl ha vetat om att mamman var död. Förstår inte riktigt hur eller varför hon velat låtsas att hon levt alla dessa år? Tycker att hon borde ha varit glad för att mamman dog, det var ju ändå en mordbrand. Blir så ledsen då jag tänker på hur hon låtsats hela tiden att mamman fortsatt att trycka ner henne och säga att hon är värdelös. Förstår inte riktigt varför.

Tycker slutet var fint och att hon tog farväl av mamman. Jag hoppas att hon fortsätter att må bättre.


|Slut på spoilers.|

En helt fantastisk bok verkligen. Så fantastisk att jag faktiskt ska gå och köpa den i fysiskt exemplar. Att ha den som bara ljudbok räcker inte för mig. Kan inte fatta att detta är Gail Honeymans debutbok!!



Titel: Eleonor Oliphant mår alldeles utmärkt
Författare: Gail Honeyman
Serie: -
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: 2017
Speltid: 12 tim 39 min
Rec-ex: Nej
Finns hos: Adlibris



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...